Rörelse i stillbilder – Handmålat drömfoto

Denna tavla av Salvador Dalí har länge fångat mitt intresse. Dels som konst, men också såsom psykologisk symbolik, och att den verkar så full av rörelse trots att den är en stillbild.

Min avsikt med denna artikel är att undersöka vad en stillbild består av. Grovt sett kan man dela upp en bild i bildelement, som tolkas som antingen varande helt stilla eller havande en inneboende rörelse. En stillbild är ju som namnet anspelar, helt stilla. Men när man studerar slumpvis valda foton, har majoriteten av dem immanenta och underförstådda rörelser. Ta tex bilden på när rymdfärjan lyfter; ingen tolkar bilden som att raketen hänger stilla i luften!

Artikeln gränsar till Filosofi, Psykologi och Kultur, men huvudfrågan är av psykologisk natur.

Innan vi går vidare, vill jag att du studerar denna tavla av Salvador Dalí:

“Dream brought on by a bee flying through a pomegranate, one second before waking up, 1944”
Tavlan hänger på Museo Thyssen-Bornemisza i Madrid.

Betänk följande medan du studerar tavlan:

1. Hans fru Gala, hade en dröm precis innan hon vaknade av en geting när hon hade somnat ute på terassen. Hon berättade sin dröm för Salvador, som målade denna tavla därefter.

2. Vad symboliserar de olika objekten i tavlan?

3. Ser du rörelse i bilden?

Här kan du läsa om hur Paloma Alarcó, Chief Curator of Modern Painting Museo Thyssen-Bornemisza, tolkar tavlan:

Alltså (kortfattat): De två tigrarna symboliserar getingens kropp, bajonetten dess gadd, fisken dess ögon och granatäpplet är dess ursprung. Granatäpplet och de vattendropparna är en gammal kristen symbol för fruktsamhet och återuppståndelse, där fisken blir till. I nästa skede spyr fisken ut den första tigern, som i sin tur spyr ut den andra tigern. Ur den sistnämndes mun kommer bajonetten ut, vilken sticker Gala på armen så hon vaknar.

Elefanten med flamingoben är ett ofta förekommande bildelement hos Dalí. Den anses vara inspirerad av Gian Lorenzo Berninis skulptur “Elefant och Obelisk” utanför kyrkan Santa Maria sopra Minerva i Rom.

Dalí sa själv 1962, att denna tavla var den första som han målat, som gav uttryck för Freuds idéer om drömtydning. Det kan därför vara en god idé att bekanta sig med Freud om man bättre vill förstå Dalí.

Man kan även tolka in Evolutionsteorin i bildelementens kronologiska ordning: växt-fisk-tiger-människa, men det har inte Dalí nämnt explicit, vad jag känner till.

Gå nu tillbaka till bilden och säg: Kan inte rörelsen tolkas i omvänd ordning? Den andra tigern försöker fånga bajonetten. Den först tigern försöker sluka den andra. Fisken har svalt halva tiger nr 1, när den sugs in i granatäpplet.

Hur bestämmer vi riktningen på en immanent rörelse i en stillbild?

Utan att känna till historien bakom målningen, blir det ytterst svårt.

Hur bestämmer vi vilka bildelement som “står stilla” i en stillbild?

Det går att föreställa sig bilden såsom att allt utom Gala och den stenhäll hon ligger på, är en målning på väggen. Gala svävar fram på sin stenhäll och passerar endast målningen, men har inget med denna att göra för övrigt.

Jag menar här att rörelse appliceras i bilder genom konstnärens avsikt, men att det inte är entydigt hur betraktaren ska uttolka den immanenta rörelsen. Hur gör vi då med foton? Ett foto har väl ingen avsikt? Jo, fotografen ger fotot avsikt. Om vi visar en ett foto på när rymdfärjan lyfter, så vet vi väl att den lyfter? Nej, inte med säkerhet. Den kanske håller på att sjunka och störta. Vi tolkar alltså rörelseriktningen såsom den mest troliga riktningen. Vi måste således först skaffa oss erfarenhet av hur objekt vanligtvis rör sig, innan vi kan uttolka rörelse ur en stillbild.

Det betyder att barn (enligt min tes) har svårt att tolka rörelse i stillbilder. Det borde också innebära att vi alla oavsett ålder inte kan utläsa rörelser ur för oss okända bildelement.

Hur är det då med vår vardagliga perception av verkligheten? Vi verkar vara anpassade för att kunna detektera rörelse framför stillbild. Vi har alltså väldigt svårt för stillbilder utan några immanenta rörelser. Om man stirrar ett tag på ett rum där inget rör sig, “börjar saker att röra sig” efter ett tag. Om inte annat börjar vi röra oss själva, bara för att våra näthinnor behöver en “skärmsläckare”. Det är helt enkelt vår natur att detektera rörelser, och det är därför vi har så lätt att applicera rörelse på stilla bildelement.

Så “rena” stillbilder är extremt ovanliga!

Skrivet av Vacum