Sambandet mellan medvetande och begrepp

Denna artikel diskuterar sambandet mellan begrepp och medvetande. Bland annat drivs följande teser:

1. Existens kan vara både psykologisk och fysisk
2. Den mentala världen är sammanhängande, har en liknande struktur som och korresponderar med den externa världen
3. Graden av medvetande hos ett system beror på dess komplexitet
4. Språk förbättrar den inre kommunikationen av ett medvetande (och gör det mer komplext) men också kommunikationen medvetanden emellan
5. På grund av att den psykologiska världen korresponderar med den fysiska världen är många begrepp desamma människor emellan

Nominalism är den filosofiska ståndpunkten att det saknas självständigt existerande universalier. Det motsatta perspektivet är universalierealismen, som just menar att universalier existerar självständigt och möjliggör kategorisering av tingen.

Diskussionen kan enligt vissa ses som ett icke-problem och de flesta ser sig förmodligen som nominalister. Problemet är dock inte så enkelt som det synes vara. Om universum styrs av naturlagar, har dessa alltså inte har en självständig existens? Existerar inte tid utanför våra sinnen? När det gäller matematik, menar vi att den har sitt ursprung i våra sinnen eller upptäcks den i naturen? Står det inte två kor på ängen?

Denna artikel avser inte att lösa universaliestriden, inte heller diskutera den ingående. Jag vill dock visa hur kontroversen relaterar till medvetande. Jag avser inte heller att lösa medvetandeproblemet. Artikeln är i stället ett försök att samla och organisera mina egna tankar, vilket förhoppningsvis kan leda till framsteg i frågan.

Ett begrepp som är viktigt för frågan om universalier är vad som menas med att någonting existerar. För att något ska existera behöver man inte vara medveten om det eller uppleva det. Ett träd som faller i skogen existerar oavsett även om jag inte ser det. Man kan också inbilla sig något som inte existerar fysiskt, exempelvis illusioner. Man kan sålunda se det som så att:

1) Något kan existera fysiskt och upplevas
2) Något kan existera fysiskt men inte upplevas
3) Något kan existera psykologiskt men inte existera fysiskt

För den sista punkten kan det dock hävdas att våra psykologiska upplevelser alltid konstrueras utifrån perceptioner av fysiska ting som har omorganiserats på kreativa sätt. Vi kan inbilla oss enhörningar eftersom vi har sett bilder på enhörningar, men idén om enhörningar kan exempelvis härröra från en kreativ kombination av hästar och enhörninga djur. Den indiska noshörningen, har till exempel endast ett horn (eller så är det kanske helt enkelt så att noshörningar har misstagits för enhörningar) Ur detta perspektiv kan det hävdas att enheterna av allt som vi kan inbilla oss bygger på erfarenheter av fysiska ting.

Antagandet att något kan existera både fysiskt och psykologiskt tangerar det så kallade svåra problemet (hard problem of consciousness). Hur kan vi ha ett subjektivt medvetande om det härrör från fysiska processer? Den uppdelning jag har gjort, då jag skiljer på fysisk och psykologisk existens, tyder på ett dualistiskt förhållande mellan objekt och subjekt. Men om förhållandet är dualistiskt, hur kan upplevelsen av ett objekt allt som oftast korrespondera med den fysiska existensen av objektet? Hur kan objekt och subjekt existera i samma universum om de inte är aspekter av samma sak?

Vissa filosofer har försökt lösa denna dualism genom att hävda att verkligheten i grunden är immateriell och mentalt konstruerad. Solipsismen hävdar till och med att det egna medvetande är det enda som existerar. Även om dessa förhållningssätt har en viss logisk koherens tror jag emellertid att de flesta intuitivt inte bekänner sig till denna filosofi. Om världen endast är mental, måste dess struktur skilja sig från fria fantasier och drömmar, eftersom de flesta av oss uppfattar det som att vårt universum har en viss förutsägbarhet och struktur. Det gör ont om jag faller och jag har inte full frihet att göra vad jag vill när som helst. För att få vad jag vill ha måste jag påverka andra och manipulera ting, och dess framgång beror på detta universums lagar. Om allt är en dröm kan man fråga sig varifrån jag fick min inspiration. Som jag tidigare påpekade, tycks psykologiska fantasier nämligen bygga på kreativa omkombinationer av sinnesupplevelser.

Inte heller besvarar perspektivet frågan vad medvetande är eller hur det uppstod. Det är blir också svårt för idealisten att besvara problemet med separata medvetanden. Materialismen brottas å sin sida med problemet hur något fysiskt kan övergå till något psykiskt. Hur vissa fysiska processer kan leda till medvetande och andra inte?

Att hävda dualism och att objekt och subjekt är ”två sidor av samma mynt” tycks inte heller vara en fullt tillfredsställande lösning. Denna idealism-materialism har problem med att förklara varför psykologisk och fysisk existens ibland kan vara oberoende. Man kan visserligen hävda att medvetande behöver något fysiskt för att kunna verka, men då har man ju till viss del redan hängett sig åt materialismen.

Jag avser inte att här lösa det svåra problemet. Jag vill bara visa hur det har ett samband med nominalism och universalierealism. Om något inte behöver både en fysisk och psykisk existens för att existera, kan man då inte hävda att det kan finnas självständigt existerande idéer, exempelvis universalier? Det relaterar också till problemet med qualia. Vi har alla subjektiva upplevelser, men vi tycks oförmögna att uppleva någon annans medvetande. Vissa vill hävda att ord inte går att fullt beskriva vad vi känner eller förstå hur andra känner. Detta pekar åter på en dualism mellan medvetandet och världen men även mellan andra medvetanden.

Wittgenstein skriver emellertid att ”ingenting är dolt, “allt är klart” (Filosofiska undersökningar, paragraph 89 & 435) samt ”ingenting står i kontrast till världens form” (Philosophical remarks). Om du ser att jag har ont eller jag säger till dig att jag har ont, kanske du inte förstår varför jag har ont, men du vet vad smärta är eftersom du kan uppleva den. De flesta av oss skulle nog inte tro att min smärta skulle upplevas olikt din smärta eller att din upplevelse av grön är olik min upplevelse av grön. Det är inte heller rimligt att tro att din uppfattning av en cirkel skiljer sig från min. Om två hjärnor kunde kopplas ihop skulle de förmodligen inte skapa två medvetanden utan ett. Därför är det möjligt att den mentala världen är lika sammanhängande som den fysiska världen samt att de korresponderar med varandra. Inom psykologin skiljer man ju på omedvetna och medvetna processer och man talar ju ibland också om ett kollektivt medvetande. Det är möjligt att alla ting bär på ett frö av medvetande. För att skilja mellan detta frö och det omedvetna skulle jag vilja kalla det för det potentiella medvetna.

Graden av medvetande kan i sin tur bero på komplexiteten hos ett objekt. Det vill säga hur väl integrerat informationsutbytet är i ett system, hur många tillstånd det kan ha och hur differentierade dessa är. En stol är en stol för en väldigt lång tid innan den brinner upp eller ruttnar. En människa kan uppleva det som att han ”brinner upp inombords” för att i nästa stund ha dödsångest.

Komplexa medvetanden är ur detta perspektiv öar i ett hav av potentiellt medvetande. Men ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv. Det byggs hela tiden broar mellan medvetanden och de integreras. Ett användbart kulturellt redskap för integrering av medvetande är språk. Språk tycks förbättra både intern mental kommunikation men också extern kommunikation mellan människor. Vi kan båda peka på ett träd och kalla det för ”tree” och våra begrepp om vad ett träd är tycks till synes mötas.

Språk lider dock ofta av vaghetsproblem. Många ord är vaga och måste förstås i sin kontext. En man på 150 centimeter är lång om han bor i Fylke men inte i Sverige. Andra ord är porösa, det vill säga att deras mening förändras och används olika av olika individer. Detta leder ofta till missförstånd men det betyder inte att den grundläggande uppfattningen av världen skiljer sig.

Land och hav har olika egenskaper, men består båda av atomer. En ateist och religiös människa har skilda världsåskådningar, men det betyder inte att de är oförmögna att förstå varandra. En individ kan ha en mer komplex förståelse än en annan individ, på samma sätt som ett barn förstår mindre än en vuxen, eller en lekman jämfört med en expert, men det betyder inte att barnet inte kan förstå den vuxne eller den vuxne barnet. En människa är förmögen att förstå en annan människa, men kan av personliga skäl välja att inte förstå. Tid, erfarenhet och ytterligare kommunikation torde, om viljan finns, leda till gemensam förståelse. En forskare kan lära sig att förstå ett lejon. Ibland kan dock ett fenomen vara mer komplicerat än det medvetande som söker förstå det.

Man kan se det som så att medvetanden på grund av avgrunden av potentiella medvetanden, kakofonin av andra medvetanden, samt informationsöverflöde skapar egna universum. Ska jag dansa efter din pipa och riskera att förlora mitt individuella medvetande eller ska jag lyssna till mitt hjärta? Det tycks därför ligga i medvetandets natur att det är självorganiserande. Det har en inre, enhetlig logik och det generaliserar. Denna generalisering relaterar återigen till existensen av universalier. De allmänna begreppen härrör från denna generaliseringsprocess.

Medvetandet skapar en bild av världen, eller ordnar den. Den gör det eftersom kaos eller entropi inte skapar högre medvetande, då medvetande relaterar till komplexitet. På samma sätt som vågsvall urholkar en sandstrand måste det individuella medvetandet hela tiden kämpa för överlevnad och anpassa sig till världens förändring. Det förändras och kanske är det oundvikligt att det en gång upphör att existera.

Eftersom medvetande i grund och botten är samma universella process och korresponderar med världen på samma sätt är också många begrepp lika mellan olika medvetanden. Kultur och personliga erfarenheter kan leda till skilda begrepp men på grund av den mänskliga hjärnas universella konstitution är många begrepp allmänna. Vi är sociala varelser och därför förstår vi alla vad som menas med kärlek. Vissa begrepp och ord är dock porösa. De kan förändras och få nya innebörder, men en människa har alltid i grunden förmåga att förstå en annan människa. När vi kommunicerar talar vi alltid samma språk.

Medvetande tycks också kräva tid och förändring, eftersom ett komplext medvetande har många samexisterande och föränderliga tillstånd. Om tid är detsamma som entropi, kan det hävdas att komplexiteten hos ett system skapas genom den ständiga tillförseln av slumpmässiga faktorer, vilket i sin tur leder till medvetande. Medvetandet kan inte vara helt ordnat, eftersom det då bara kan ha ett tillstånd. Inte heller kan det vara helt oordnat, för då finns ingen energi till förändring och tiden står still. Medvetandet är komplext, det kämpar för ordning i en alltmer kaotisk värld.

På grund av medvetandets komplexa natur har det emellertid alltid en viss ordning eller konstans. Vissa saker står alltid på sin rätta plats i rummet. I min värld är jag alltid jag och grön alltid grön. Om ordningen försvinner, försvinner också medvetandet. På grund av mentala världens förbundenhet och korrespondens med den fysiska världen är också min upplevelse av grön din.

Jag hoppas att denna artikel, som förmodligen bygger på mitt medvetandes behov av att skapa ordning, till viss del genljuder med din uppfattning av samma frågor.  

Skrivet av Mr H